Reträtt

Jag ger upp.
Jag lägger ner.
Jag orkar inte längre.
Vad spelar det för roll om jag slutar bry mig? En oengagerad själ mer eller mindre - vad gör det i det stora hela? Andra kan väl ställa upp istället. Jag orkar inte stå på barikaderna mer.

Jag lägger ifrån mig tidningen, blundar och dra på mp3 spelaren på högsta med glad popmusik. Här ska sluta ältas. Jag ska bli en sån där ointresserad-av-vad-som-händer-i-världen typ. De verkar vara så mycket lyckligare.

Men det gnager i mig. Tidningens rubriker har redan bränt sig fast på min näthinna.

19-åring brutalt våldtagen
3-åring bortförd av pedofil
Kvinna stenad till döds

Hemska rubriker med ännu hemskare innehåll. Och bilderna. De kommer man inte undan på samma sätt. De sätter sig och så fort man slutar ögonen så poppar de upp;

Små barn med olyckliga ögon som tomt stirrar in i kameran medan de blir förgripna på av någon hårig, vuxen man med en enorm kuk.
Kvinnan som ligger livlös på marken med stenar runt sin blodiga kropp
Föräldrarna som gråtande ber någon främlig att återlämna deras barn

Vad gör man av dessa bilder? Var gömmer man sig undan dem? Hur gör man för att inte bry sig, att inte bli vansinnig av alla orättvisor, att inte bli avtrubbad och cynisk?

Det är kanske enkelt. Sluta läsa tidningar. Sluta se på nyheterna. Bara titta på amerikanska serier om kompisar som fikar och löser varandras kärleksbekymmer. Det kanske hjälper. Då är det kanske lättare att somna på nätterna.