Att dricka eller inte dricka

Det är roligt med folk som dricker för mycket. Eller rättare sagt; det är roligt med de ursäkter man får höra dagen efter. För bakis är man ju inte. O nej! Trots att man stinker gammal fylla, är vackert rödmosig i hela ansiktet och har samma charmiga röda nyans i ögonen så är det inte pga att det dracks för mycket dagen före. Det är en massa andra anledningar.

- Jag måste ha blivit matförgiftad.
- Jag mår faktiskt riktigt bra men jag tror jag håller på att bli förkyld.
- Jag är inte bakis alls för jag drack ju knappt någonting igår.

KLassiska undanflykter alla tre. En personlig favorit är de extra långa utläggningarna som vissa kommer med för att på så sätt verkligen bevisa att det är i princip omöjligt för dem att vara bakfulla. Då kombineras flera olika bra ursäkter i en enda lång harang.

- Nej du förstår att jag drack bara ett glas vin till maten och sen drack jag i princip inget mer på hela kvällen. Jo, jag en liten whisky efter kaffet men det var allt. Sen blev jag så himla dålig så jag tror nog att jag har blivit allergisk mot någonting. Det kanske var gluten i brödet eller nåt. Jag vet inte eller så är det bara det att jag håller på att bli sjuk. Jag har känt mig rätt risig i flera veckor nu. Du vet hur det liksom kliar i hela kroppen men det har inte rikigt brutit ut än men som sagt - bakis är jag inte.

Sanningen finns förstås i den simpla formeln:
Lång bortförklaring = extra skyldig

Så här i semestertider så står förstås bortförklaringarna som spön i backen och rödögdheten beror bara på den ovanligt höga halten av pollen och att man på äldre dagar nog måste ha blivit allergisk mot myggor men det är helt okej tycker jag. Är det semester så är det men det finns ingen anledning att börja hålla sig till den trista sanningen. Nej,fram för fler usla ursäkter. Det är underhållande och håller barnasinnet i form!