Att växa upp

När exakt blir man vuxen? När passerar man gränsen in i vuxenlivet? Förr var det en naturlig övergång från att vara barn till att bli vuxen när man studerat klart och gav sig ut i vuxenlivet och började arbeta. I dagens samhälle där det man så länge som möjligt ska vara ung och bekymmersfri har gränsen blivit allt mer diffus. Det gäller att vara och se ung ut så länge som möjligt och det gäller att tänja på gränsen så långt det bara går. Varför har det blivit så hemskt att vara vuxen? Varför vill man vara tonåring tills man är trettio?

Tonårslivet har gått från att vara en period i livet med acne, dåligt självförtroende och ett inre kaos till att vara en livsnjutande, fri och ansvarslös tid och det är väl i det sistnämnda skon klämmer - ansvarslös. Så länge du är tonåring så behöver du inte stå till svars någonting alls för att det är den tiden i livet då du faktiskt får lov att göra bort dig, testa gränser och vara till allmänt förtret. Det är okej. Det förväntas av dig. När måste man då sluta? Var går gränsen? När övergår det från att vara jovialiskt till att bara vara patetiskt? 20? 25? 30?

Att växa upp, ta ansvar för sitt eget liv och sluta skylla sina misslyckanden på sin taskiga uppväxt är inte lätt men till slut måste det göras. Någon gång måste man börja och det är samma för alla men den gamla devisen att man arbetar sig till framgång verkar ha glömts bort. Förr tog man första bästa jobb för att sedan klättra uppåt. Nu ska man vinna jackpot på lotto, bli upptäckt av ett skivbolag när man sjunger i duschen, bli kändis i Big Brother eller få drömjobbet serverat på ett silverfat. Allt annat är för jobbigt, för vuxet. Det gäller att vara sig själv, hitta sin inre röst, följa sitt hjärta och visst är det fina deviser men det betalar inte räkningarna.

Så har man nu blivit en av dessa som klagar på dagens ungdom men vilka är det egentligen? De verkar vara 30-åriga nära bekanta lika väl som den som precis tagit studenten. Båda är lika lite intresserade av att ta ansvar och hoppas bara att någon annan ska göra det åt dem. Vid 18 är det för att man inte vet bättre, man har ingen livserfarenhet än. Vid 30 är det definitivt bara patetiskt. Det är nog där emellan som gränsen går. Det är där man växer upp och blir vuxen.