Var en man - säg ifrån

I Umeå har en grupp kvinnor dragit igång ett upprop med syfte att bekämpa vardagsrädslan som mäns våld mot kvinnor innebär. Det kan innebära små detaljer som att man alltid har mobilen redo när man är ute och går, tar omvägar hem, åker taxi istället för att promenera osv. Små begränsningar må hända men lika fullt en förändring i vardagen som ständigt påminner om att man när som helst kan utsättas för övergrepp. Att man alltid är sårbar och plötsligt har rädslan fått ett påtagligt grepp om ens liv. Minoriteten har fått bestämma över majoriteten. Minoriteten är plötsligt de som sätter spelreglerna för hur majoriteten ska bete sig. Det är förstås helt oacceptabelt och jag tycker att initiativet från Umeå är helt rätt.

Men det får inte stanna där. För det är inte bara kvinnor som behöver säga ifrån. Män måste också börja ta sitt ansvar för just nu är det bara förövarna som får plats i debatten och samhället i övrigt. Majoriteten är obehagligt tyst. Rädslan för övergrepp inskränker inte bara rädda kvinnors liv utan mäns också. Män i allmänhet blir plötsligt ett hot och en källa för rädsla. Varje man blir en förövare och våldsverkare när man inskränker sin vardag pga. av rädsla.

Det är inte rättvist mot någon att en liten grupp ska bestämma över den stora massan. Det måste bli fler som engagerar sig och säger ifrån så att makten inte längre ligger hos några få rötägg utan hos oss andra.

Dags att börja ta ansvar

HD sänker straffet för övergrepp på fyraåring. Rubriceringen på brottet är inte längre våldtäkt utan sexuellt övergrepp så detta innebär en sänkning från två år till sex månader. Övergreppet som 21-åringen fällts för är att han fört in sin hand under byxorna på pojken och rört vid hans könsorgan. Detta är inte jämförbart med samlag enligt HD och ändrar således rubriceringen av brottet. Det är helt korrekt. Det finns grader i helvetet. Det är inte det som upprör – det är straffet och vad det säger om vilket samhälle vi lever i. Vad är det för rättssystem vi har där ekonomisk brottslighet ger längre straff än övergrepp på barn? Vad säger det om oss och hur vi prioriterar? Vad händer med den där lille pojken nu? Vilka ärr har det här givit honom? Vilken hjälp får han?

Och vad händer med hans gärningsman? Får han någon hjälp eller släpps han ut om sex månader utan att vara rehabiliterad? Vem hjälper honom att sluta fördärva framtiden för fler barn? Vem ser till att det inte föds fram ännu en generation av framtida pedofiler? För barn som utsätts för övergrepp växer upp och gör om samma misstag som de själva utsatts för.

Det är dags att tänka om. Det är dags att höja straffen för ALLA slags övergrepp som begås mot barn och kräva att en ordentlig rehabilitering måste genomgås innan gärningsmännen släpps ut. Cirkeln måste brytas och är det är dags att vi börjar ta ansvar för kommande generationer.