Riktiga karlar

Jag har länge undrat var alla män tagit vägen i debatten angående kvinnovåld. De hörs mest när de tycker att alla feminister är surfittor som inte fått sig något på länge men majoriteten är ju bra killar. De slåss inte men av någon anledning så är attack bästa försvar när det gåller denna fråga verkar det som. Försvarar man sig inte så är man en av dem - en som pucklar på frugan på lördagkvällen. Så är det förstås inte. Det vore väldigt mycket bättre om all energi som lades ner på att kritisera feminismen och de som förespråkar krafttag mot den situation som kvinnor lever i idag riktades mot de som slår, misshandlar och förtrycker istället. Världen skulle nog se lite bättre ut då.

Riktiga karlar finns det nämligtvis gott om men de hörs bara inte. En av dem är Jan Lindström och honom hittade jag i Expressen av alla ställen. Nedan följer hans artikel något förkortad samt länken till den så att man kan läsa den i sin helhet.

Riktiga karlar
Kanske är det alltför lätt för en far till fyra utsprungna döttrar att oroa sig för våldet mot kvinnor. Men dessa döttrars far vet en del. Han vet att antalet anmälda våldtäkter i Sverige tredubblats de senaste 20 åren. Han vet att det sker 6-7 våldtäkter om dagen i Sverige, många med åtföljande misshandel. Han vet att nio kvinnor i veckan utsätts för våldtäkt av obekanta.

Jag vet att det finns fäder som tycker att lösningen är att stänga in sina döttrar. Men den verkningsfulla lösningen vore ju att stänga in sina söner. Tills dess gäller det att få männen att själva mobilisera mot det våld som kan drabba deras döttrar och systrar. Och faktum är att det är en sådan märklig rörelse igång, inte storskalig men levande. Det finns förstås Piteåuppropet, riktiga karlar. Men det finns också ett Nätverk av män för kvinnofrid i Eskilstuna som blev förebild för Män mot kvinnovåld i Strängnäs. Åttonde mars gick ett fackeltåg för kvinnofrid i Falun och i vintras startade två killar i Södertälje en nattvandring för att skydda kvinnor mot våld. Bara några exempel.

Det har alltid funnits bekväma bortförklaringar till att våldtäkter och misshandel av kvinnor ständigt ökar i ett land, vars makthavare älskar att kalla det jämställdhetens frontstat. Den vanligaste bortförklaringen är att den svenska kvinnokampen lyckats, i det att fler kvinnor numera vågar anmäla till polisen att de blivit misshandlade eller våldtagna. Det är en förklaring som även Brottsförebyggande rådet (BRÅ) lutat åt ända tills en riktigt vetenskaplig genomlysning talade emot den.

Jag fick en gång ett brev från en ung kvinna som retade sig på att jag använt ett dumt ord. Hon skrev "Varför kallar du det för kvinnovåld? Det är ju mansvåld".Troligen är det just vad mansgrupperna i Piteå, Strängnäs och så vidare förstått. Välsignade vare de, säger en pappa till fyra döttrar.
Artikeln